Viktiga vinster i kongressen

Peo har gjort ett exemplariskt arbete under natten med att uppdatera resultaten för presidentvalet. Men med en viss envishet vill jag återkomma till några av de val som jag tycker är minst lika intressanta som utfallet i presidentvalet.

Trender i kongress- och guvernörsval
MSNBC har nog (inte helt oväntat) hoppats på lite väl stort övertag för demokraterna i representanthuset. Men det är helt klart att demokraterna vinner ett ökat stöd.
Redan den 5 juni, i flera fall innan nomineringsprocesserna var klara i de olika delstaternas kongressdistrikt, listade jag några av de val som skulle kunna komma att bli tydliga indikatorer på valvindarna i landet. Och detta uppenbarade sig också under valnatten.

Trend 1: Demografiska förändringar i traditionella, rurala mellanvästerndelstater har avgjort till demokraternas fördel.
Demokraternas opinionsundersökare Ruy Teixeira har skrivit om detta tidigare; unga och progressiva väljare tillsammans med ett ökat antal latinska minoriteter har skapat en böljande demografisk förändring i många kongressdistrikt i mellanvästern. (rural youth turning blue, hispanic tide). New Mexico är förmodligen det bästa exemplet på detta. NM har svängt fram och tillbaka mellan blått och rött i de senaste åtta årens tre presidentval och är förvisso betydligt mer liberal än övriga mellanvästern-delstater. Men demografiförändringarna här visar hur landets politiska karta långsamt håller på att ritas om. Ingenstans är detta mer tydligt än i kongressdistrikten NM-1, där republikanen Heather Wilson har suttit säkert sedan valet 1998. Eftersom Wilson inte längre kandiderade blev stolen ledig, och republikanerna lyckades inte behålla den – demokraten Martin Heinrich har i natt vunnit en övertygande seger (~57% med en majoritet av rösterna räknade). Många av de demografiska förändringar som Teixeira skrev om redan 2006 har varit avgörande – och de har även lett till att New Mexico återgick till att bli en blå delstat i presidentvalet.

Tom Udall

Storslamen i New Mexico för demokraterna understryks även av den övertygande segern i valet av ny senator. Där tog demokraterna över en stol från republikanerna när republikanen Pete Domenici nu har valt att avsluta sin politiska karriär och lämnade sin plats till förfogande. Segraren i senatorskampanjen, demokraten Tom Udall, tillhör en av mellanvästerns mest inflytelserika politiska familjer – en familj som i natt blev än mer inflytelserik eftersom hans kusin Mark Udall samtidigt vann sin senatorskampanj i Colorado. (Även denna stol hade tidigare varit i republikanska händer.)

Udall är för övrigt ett utmärkt exempel på att den evangeliska rörelsen i USA inte är så entydigt republikansk som många bedömare i Europa tycks tro. Udall har ett mycket starkt vänsterpolitiskt perspektiv från sin tid i representanthuset (vilket inkluderar en stark tro på rätten till abort samt ökad vapenlagstiftning) trots att han är en medlem i Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormonkyrkan).

Trend 2: Södern har förändrats av ekonomin
North Carolina är för Södern vad New Mexico är för mellanvästern. Men i North Carolina har den ekonomiska politiken, snarare än inflytandet från progressiva och spansktalande grupper, gjort skillnaden. Valdeltagandet var rekordhögt. Återigen ser vi en form av synergieffekter – där medieintresset i ett val ”spiller över” i medieutrymme för ett val som tar plats på samma dag. Framgångarna för Obama i NC, med bland annat betydligt fler registrerade demokratiska väljare än tidigare, har gjort att även senatorskampen mellan den sittande senatorn, republikanen Elizabeth Dole (som 1996 ”kandiderade” till att bli rikets första dam), och utmanaren Kay Hagan, har förvandlats till storpolitik. (Och vice versa – kampen mellan Dole och Hagan har lett till att presidentvalet har hamnat än mer i fokus.) Med 100 procent av rösterna räknade ser det nu ut som om Obama har vunnit North Carolina med en segermarginal på endast 20 000 röster.

Kay Hagan

Hagans segermarginal var desto mer tydlig – hela 8 procentenheter (52% mot Doles 44%) i vad som kanske får betecknas som årets smutsigaste uppgörelse där religionen återigen spelade en avgörande roll. I guvernörsvalet i North Carolina vann demokraten Beverly Perdue, som efterträder partikollegan Mike Easley på den posten. Att demokraterna vinner North Carolina ska i alla avseenden tillskrivas deras hantering av en valfråga – ekonomin. NC-väljarna uppfattade dem som bättre i frågor som rör jobb och finanser.

Trend 3: Polariseringen ökar när moderata mittenrepublikaner fasas ut.
New England-delstaterna blir än mer blå än tidigare (med enda undantaget för senatorn Susan Collins som behåller sin plats från Maine, och den sittande republikanske guvernören Jim Douglas som återvaldes i Vermont).

Jeanne Shaheen

Den moderata republikanen John Sununu tvingas nu lämna sin senatorsplats för New Hampshire till förmån för demokraten (och fd guvernören) Jeanne Shaheen. Polariseringen ökar därmed (jmfr vad som sades redan 2005). Demokratiska delstater blir mer liberala, och republikanska mer konservativa. Åsikten att vi nu har att göra med två Amerika är inte helt missvisande.

I och med valet 2008 har gränsen för traditionellt urbana, liberala kongressdistrikt flyttats söderut längs den amerikanska ostkusten. I Virginias 11:e distrikt (mestadels bestående av de rika delarna av Fairfax County) tog demokraterna över makten (Gerry Connolly vann med 52%) sedan stolen lämnats ledig när den sittande republikanen Tom Davis beslutade sig för att lämna uppdraget. Norra Virginia är nu, med enda undantag för det 10:e kongressdistriktet, en del av en liberal enklav som sträcker sig ända från den kanadensiska gränsen. (Och enda anledningen till att Virginias 10:e distrikt fortfarande röstar republikanskt är för att republikanen Frank Wolf är en stark, närmast ohotad kandidat, som skapar allianser långt in i traditionellt demokratiska fästen. I valet 2004 fick han till och med stöd av liberala Washington Posts ledarsida.)

Mark Warner

Den omfattande förändringen av Virginias politiska färg styrs till stor del av omvandlingen av den norra delen av delstaten – från landsbygd till förortssamhälle. Det är här vi hittar förklaringen till att förre guvernören Mark Warner nu kunde vinna den andra senatorsplatsen med en segermarginal på nästan 30 procentenheter. (Demokraterna har nu för första gången sedan 1972 kontroll över båda stolarna från Virginia.) Att Obama vann Virginia med 100 000 röster (51,5% mot 47,6% för McCain) beror även på ett oerhört effektivt valarbete (för väljarregistrering) som har kostat enorma summor, samt ett betydligt mer effektivt gräsrotsarbete än vad demokraterna någonsin har vågat satsa i Virginia.

Dessa tre trender: 1)demografiska förändringar av mellanvästern, 2) sydstaternas ekonomiska problem samt 3) politisk polarisering av valkretsar på ostkusten lär vi få tillfälle att återkomma till. De kan förmodligen visa sig ha en väldigt stor förklaringspotential för varför det gick som det gick – inte bara i presidentvalet, utan även i många av de så viktiga kongressvalen.