I gårdagens ledare diskuterar Wall Street Journal hur den amerikanska högern analyserar sin förlust i höstens kongressval. ”De konservativa lägger fram en märklig förklaring till dess förlust vid valurnorna: de skyller på republikanerna.”
Om detta låter märkligt i amerikanska öron, så förvirrar de förmodligen många i ett land som Sverige, där ”republikan” ofta likställs med ”konservativ”.
Men det republikanska partiet – The Grand Old Party – består av en brokig koalition: big business, religiös höger, nyliberaler och småstadspatrioter, samt så klart ”the average american”. Därför blir den konservativa kritiken möjlig: republikanernas maktinnehav har, genom kompromissande, fört partiet bort från den konservativa vägen. Genom att överge ”the conservative path” har de tappat väljarstödet. En av dem som dragit denna slutsats är presidentkandidaten och senatorn John McCain: ”Americans had elected us to change government, and they rejected us because they believed government had changed us.”
Analysens grundantagande, skriver Wall Street Journal, är tanken att de flesta amerikaner, om än i tysthet, är konservativa i grund och botten. Det finns – så går tankegången – en latent center-höger-majorietet, och det republikanska partiet är till för att fånga upp denna i faktiskt väljarstöd.
Antagandet är problematiskt. De senaste presidentvalens jämna resultat borde inge viss skepsis. Och att hålla fast vid det kan knappast gynna de konservativa. För det första leder det säkerligen till felaktiga programförklaringar och utspel. För det andra till den konstiga idén att de konservativa egentligen bara behöver ”påminna” det amerikanska folket om sina värderingar, snarare än att bemöda sig att argumentera för dem.
Om de konservativa ska kunna gå vidare måste de lämna denna föreställningsvärld. Det finns ingen latent majoritet, och inte heller någon självklar konservativ väg.
Begreppet konservatism är idag oklarare och mindre avgränsat än tidigare. 1989 innebar att anti-kommunism försvann som gemensam nämnare, och i 90-talets idémässiga vakuum uppstod en mängd varianter av konservatism. Ur röran steg sedan George W. Bush fram med sin ”compassionate conservatism”.
Det är i dess kölvatten de konservativa måste staka ut ny färdriktning. Men med den form konservatismen tagit under Bush blir detta inte helt lätt.
USA är ett land med en stat som är betydligt mindre och begränsad, och i Sverige är vi vana att associera George W. Bush med denna samhällsvision. Med amerikanska ögon är dock detta synsätt på Bush bakvänt. Det är under Bush som republikanerna bytt spår från anti-government under Reagans till dagens big government-conservatism. Under Bush har de federala välfärdsprogrammen ökat mer än under någon femårsperiod sedan Lyndon Johnson och den amerikanska vänstern på 60-talet byggde sitt ”Great Society”. Från denna position finns ingen given konservativ väg att gå.
Wall Street Journals slutsats blir att det är dags för de konservativa att sluta snacka om ”the conservative path” och istället börja tänka igenom i vilken riktning de verkligen vill, och kan, gå. De konservativas förvirring, hoppas Wall Street Journal, kan leda till de mest belysande diskussionerna på trettio år.
[tags]usa, konservativa, republikanerna, kongressvalet[/tags]intressant