Clinton leder opinionsmätningarna nationellt men det är jämnt i första staten att rösta Iowa, där Obama satsar stenhårt på att vinna.
Tittar man närmare på opinionssiffrorna så visar det sig att demokraternas väljare tycker att Hillary Clinton är stark, erfaren, beslutsam och omtänksam. Hon leder i dessa kategorier mot sina huvudmotståndare Obama och Edwards (msnbc).
När det gäller vilken kandidat som är mest omtyckt är det dock helt jämnt mellan dessa tre när demokraternas väljare tillfrågas. Frågar man istället alla amerikaner så leder Obama i popularitet före Giuliani, 54 procent mot 46 procent. Clinton är helt enkelt för hatad av republikanerna.
DN skriver om att Obama är den ende presidentkandidaten som inte sitter fast i Vietnamkrigets gamla låsningar. Han är yngst med 46 år, lika gammal som Bill Clinton var när han valdes. Hillary Clinton fyllde nyss 60 år. John Edwards är 54 år och Bill Richardson är också nyss fyllda 60 år.
Mike Huckabee är yngst bland republikanernas presidentkandidater, 52 år. Republikanerna har annars ett gäng kandidater som är äldre, främst då McCain (71 år), Ron Paul (72 år) och Thompson (65 år). McCain och Thompson häcklas ibland för sin ålder medan Paul som är äldst verkar klara sig undan det. Kanske beror det på att Pauls anhängare till stor del är unga. Mitt Romney är 60 år, Tom Tancredo är 62 år och Duncan Hunter är 59 år.
[tags]usa, barack obama, obama, hillary clinton, ron paul, fred thompson, john mccain[/tags]
Obama har alltid varit populär bland republikaner och oberoende. När han valdes till senator röstade 40% av republikanerna på honom och inte på den republikanske kandidaten. En miljon väljare som röstade på Bush i presidentvalet röstade på Obama som senator. Detta tror jag beror på att han alltid visat respekt för sina motståndare, framför allt så lyssnar han på den och söker förstå dem och tycker inte att de är sämre människor därför att de tror på andra idéer än han själv. Han säger till och med att Bush styrs av goda motiv även om han inte håller med i dennes politik.
Det är flera som sagt (bland annat David Axelrod) att Obama är en kandidat som förenar människor medan Clinton många gånger skapar ilska hos sina motståndare. Detta är varför jag tror att Obama kan slå an en ny ton för inte bara USA utan för hela världen. Samarbete i stället för att betrakta politik som en kamp mellan ”vi och dem” vilken i stort sett har genomsyrat hela nittonhundratalet. Hans syn på utrikespolitik är till exempel; samarbete med resten av världen och ledarskap för USA genom det goda exemplet.
Man får komma ihåg att Obama ställdes mot en tämligen inkompetent nödlösning till republikansk motståndare (Keyes) när han valdes till senator. Obama spenderade en stor del av kampanjen utanför Illinois för att hjälpa andra demokratiska kandidater istället. Så överlägsen var han. Ingen vettig republikan vågade ställa upp mot Obama eftersom de visste att de skulle förlora.
Men det stämmer att han lockar en hel del republikanska väljare och framförallt oberoende väljare. Hur mycket ”uniter and not a divider” Obama är får framtiden utvisa. Bush hävdade samma sak när han valdes, men det blev ju inte riktigt så.
Det fanns faktiskt en vettig republikan, Jack Ryan, som skulle ha kunnat vara en svår motståndare för Obama i Illinois. Men han föll på grund av en sexskandal i ett pinsamt sent skede av kampanjen. Republikanerna hade en given och självklar kandidat som var plötsligt borta, puff, eftersom vissa saker av hans förflutna offentliggjordes av en kalifornisk domstol mitt i kampanjen. Republikanerna i Illinois var annars också i motvind och kunde helt enkelt inte ersätta Ryan.
Alan Keyes flyttade till delstaten från Maryland bara för kampanjens skull och lämnade Illinois genast efter förlusten. Han var inte känd i delstaten och hade ingen organisation där. Han sade bara att Gud hade kallat honom dit. Keyes syfte var knappast ens att vinna valet; han ville sprida den kristna högerns budskap bland urbana afroamerikaner i Chicago.