Det är nu i stort sett två veckor kvar till 4 november. Opinionsläget inför presidentvalet kan beskådas ovan – och det är ”tracking”-undersökningarna som är mest intressanta (eftersom deras utfall är viktade mot den löpande trenden av de senaste undersökningarna). Obamas lägsta siffra (47) , under måndag morgon – svensk tid, är högre än McCains högsta siffra (46) i samtliga undersökningar.
Ett försök (av realclearpolitics) att summera elektorsröster enligt opinionsläget i respektive delstat ger följande resultat om det hade varit val idag: Obama 364 – McCain 174. Valforskarna DeSart och Holbrook, vars illustration av delstatsutfall syns ovan, har beskrivit en liknande analys på sin blog, lustigt nog med en prediktion som säger att Missouri kommer att rösta på McCain. (Bortsett från Bob Doles valförlust mot den sittande president Clinton 1996, då han endast fick 159 elektorsröster, får vi gå tillbaka till Barry Goldwaters katastrofval 1964 (han fick endast 52 elektorsröster) mot Lyndon B Johnson för att hitta ett sämre valresultat.)
Om vi jämför med opinionsläget i de senaste två presidentvalen ser grafen för Obama, jämfört med Kerry och Gore, ut enligt nedan (den kanske viktigaste skillnaden mot hans föregångare är att vi inte sett någon ”dipp” i stödet för Obama):
Men med två veckor kvar finns det anledning att nu höja ett varningens finger för felanalyserad statistik, särskilt avseende felmarginaler. Journalister och nyhetsbevakare har ibland en tendens att behandla varje färsk opinionsundersökning i detta skede som en ny, viktig informationsbit – när det i stället finns anledning att tro att det bara rör sig om statistik-illusioner – förändringar inom felmarginalen som snarast beror på olika urvalsmetoder för opinionsundersökningar. (Som alltid, bör tilläggas, ska man naturligtvis vara mycket noga med att påpeka det relativt sett olämpliga i att använda utfallsmodeller som som bygger på premissen ”om det var val idag”, snarare än framtida val. En diskussion om Bayes teorem har återigen blivit ett hett ämne bland statistiker; Aaron Strauss forskning visar att tidiga opinionsmätningar har en mycket liten förklaringspotential av resultat på valdagen.)
Ett annat varningens finger bör höjas mot ord som jordskredsseger (”landslide”) och omgruppering av väljarkåren (”realignment”), vilket Enik Rising påpekar i sin blogg. De politiska trender som vi ser är knappast något som har hänt över en natt. Om vi däremot jämför vad som hänt med USA på en sisådär 112 år så kan vi se att demokraterna och republikanerna lustigt nog har bytt delstater med varandra (se scatterplot nedan):
Utan att använda alltför stora ord kan vi dock konstatera att viktiga demografiska förändringar, inte minst i mellanvästern (där inflyttning av progressiva vita tillsammans med spansktalande minoriteter) har lett till att vissa delstater (som även är hemvist åt starkt konservativa röster) nu ser ut att gå åt Obama. (Huffingtonpost har en intressant utblick från Colorado, delstaten där Focus on the Family och många andra socialkonservativa rörelser har sin hemvist.)
Vad är då värt att hålla ögonen på i valrörelsens slutskede? En av USA:s mest välkända medie- och valforskare, Larry Bartels, listar tre faktorer som bör tas i åtanke när man värderar opinionsläget: sista-minuten-förändringar för ekonomin, osäkerhetsnivån bland väljare (särskilt ”independents”) är mycket hög, samt om huruvida ökningen av registrerade väljare har någon inverkan på fördelningen av väljare som kommer att gå och rösta.
Faktor ett (ekonomin) talar till Obamas fördel, faktor två är omöjligt att uppskatta även om det är rimligt att anta att Obama har allt att vinna på att fler unga väljare har registrerat sig för att rösta, medan faktor tre möjligen talar för McCain (exempelvis beroende på att många vita arbetarklassväljare inte känner sig bekväma med att rösta på en svart presidentkandidat).
Vad kan vända på utvecklingen till McCains fördel? På Washington Posts egen statistikblogg tar man upp McCain-kampanjens försök att dra en liknelse mellan McCains underläge och Ronald Reagans comeback 1980 i presidentvalrörelsen mot Jimmy Carter. Det mest effektiva sättet för McCain att skrapa ihop elektorsröster är förstås att vinna ”tillbaka” Florida och Ohio (där han ledde så sent som i Augusti).