Bernie Sanders främsta styrka är trovärdigheten, uppger hans anhängare. Främsta problemet är valbarhet, säger motståndarna. Och det är ett allvarligt problem för Bernie. Demokraternas väljare vill maximera chansen till vinst i höstens viktiga val. Annars riskerar Obamas reformer försvinna med en republikansk presidentkandidat.
Om Bernie Sanders förlorar på måndag i Iowa vilket mycket tyder på så är anledningen antagligen just valbarhet. Han anses inte ha lika stor chans att vinna i november som Hillary Clinton. Han försöker ändå argumentera för att han går bättre mot republikanska motståndare än Clinton.
Men detta argument verkar inte övertyga väljarna helt. Anledningen är att republikanernas attackmaskin inte börjat gå igång på Bernie än, medan den arbetat i decennier på att attackera Hillary. Med mer negativ press och fler attacker riktade mot Bernie väntas hans siffror mot republikanska kandidater sjunka. Det förstår väljarna.
Möjligheterna att skapa negativa kampanjannonser på Bernie Sanders är många för republikanerna. Socialist är huvudspåret för dessa attacker så klart. Jag kan tänka mig att det även kommer dyka upp annonser på temat pacifist, även om han inte är det.
Historiskt sett har mer radikala kandidater haft det ytterst svårt att vinna presidentval.
Nu vet jag att USA:s valsystem ser annorlunda ut än Sveriges då de ju har majoritetsval over there. Men kan någon försöka förklara vilka väljare de olika kandidaterna vänder sig till. Här i Sveriges sägs alla sträva efter mittenväljarna då kärnväljarna anses vara trogna och inte behöver kampanjas mot. Hur ser det ut i USA egentligen, hur många är det egentligen som inte är trogna sin ”sida”?
Generellt sett så är valdeltagandet lägre i USA och det påverkar den fråga du ställer. När valdeltagandet är lågt blir det mer gynnsamt att motivera egna väljare att verkligen gå och rösta än att försöka övertyga tveksamma väljare i mitten som av allt att döma är få och är mindre benägna att gå och rösta. De ser ju ingen större skillnad på alternativen.
I kongressen så har Blue Dogs (konservativa demokrater) minskat i antal under senaste tio åren. Likadant på republikanernas sida när det gäller deras mer moderata politiker. Att distrikten ändras (gerrymandering) för att gynna det egna partiet påverkar också den här utvecklingen.
I New Hampshire brukar det nämnas att det finns många oberoende väljare, iaf jämfört med Iowa. Så det skiftar mellan olika delstater.
Att ange en siffra på hur många som är oberoende är inte helt lätt. En av fyra uppger själva att de är swing-voters ( http://www.pewresearch.org/daily-number/percentage-of-swing-voters-declines-compared-to-four-years-ago/ ). Men många som är registrerade som ”oberoende” är antagligen inte alls mittenväljare utan bara mer intresserade av att dölja sin partitillhörighet.
Tack Peo.
Men apropå gerrymandering, antar du menar att man ritar om valdistrikten för att gynna sitt egna parti, förlora något stort för att istället kunna vinna flera?
Men vilka är det som kan göra det? Kan båda sidor göra så eller är det endast de som styr delstaten? När gör de det? Finns det regler som styr det?
Sen ursäktar jag ifall jag kommer med många frågor, men du kan ju undvika att svara…
En till, övriga kandidater, de lyser med sin frånvaro, som jag förstår det är herr Trump inte ansluten till republikanerna men ställer ändå upp för dem?
Men andra övriga då, som exempelvis Green party – kandidater?
Fråga på bara! Kan dröja ibland med svar, men jag ska göra mitt bästa.
Precis, gerrymandering sköts av styrande på delstatsnivå förutom i några enstaka delstater där man tröttnat på det och låter icke-politiska kommittéer dela in istället. Mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Gerrymandering_in_the_United_States
Trump är registrerad republikan men har ju ingen bakgrund som politiker. Det är väldigt svårt att få uppmärksamhet för en presidentvalskampanj om du inte går genom de två partier som finns. Bloomberg funderar på det i år, vi får se. Jag återkommer med ett blogginlägg i ämnet. Bra frågor!