Clinton, Sanders och O’Malley möttes under lördagskvällen för den andra valdebatten, dagen efter ISIL:s terrorattack i Paris. Och det var så debatten tog sin början, med en tyst stund för att minnas offren och skänka en tanke till deras anhöriga. Första frågorna handlade så klart också om terrorism.
Sanders hamnade mer på defensiven här än fd utrikesministern Clinton eftersom han i förra debatten sa att klimatfrågan var det största hotet mot USA:s säkerhet. Han upprepade det svaret med eftertryck vilket framstår som lite märkligt dagen efter en sådan stor terrorattack. Problemet för Clinton är fortfarande hennes Irakröst för en invasion. Det var en av huvudanledningarna till att hon förlorade mot Obama 2008 och både Sanders och O’Malley försökte kritisera henne för rösten även i denna debatt. Hillary försvarade sig dock bra i denna fråga med hjälp av god detaljkunskap, medan Sanders hamnade lite snett.
Debatten fortsatte med frågor om Libyen, skattenivåer, Wall Street och vapenlagar. Det hettade till några gånger och Clinton fick försvara sin integritet, Sanders sin socialism och O’Malley sin brist på utrikeserfarenhet.
O’Malley fick i den här debatten mer utrymme och förvaltade det väl. För många av demokraternas väljare står valet fortfarande mellan Sanders och Clinton. Men visst borde O’Malleys siffror förbättras något efter denna debatt? Eftersom Clinton är i tydlig opinionsledning samtidigt som hon inte gjorde något uppenbart större misstag under kvällen är hon antagligen lyckligast dagen efter debatt. Sanders kampanj står och stampar beroende på att han inte lyckats bredda kampanjen till nya väljargrupper. Främst då minoriteter.
Den här debatten blev den mest intressanta så här långt (inkluderat republikanernas debatter), mycket pga en kompetent moderator och att vi bara hade tre kandidater på scen.